välja fågelart, önskar hjälp

Hejsan, jag sliter mitt hår snart över vilken fågelart jag ska börja med. Vill inte välja fel från början. Just nu är jag verkligen inne på dvärgpapegoja, men funderar också på nymfkakadua.
Dessutom funderar jag på omplaceringsfågel eller om man borde köpa unge, hmmm???
Vill helst ha från en uppfödare och i stockholmstrakten verkar det inte finnas någon dvärgisuppfödare. Eller finns det?

Är ny på fåglar men erfaren djurägare sen barnsben. Min fågel kommer att ha sällskap av mig nästan hela dagarna då jag jobbar mycket hemifrån, men vissa förordar ett par redan från början och andra inte. Vi får se hur det blir med det.

Vad tycker ni är fördel med nymf eller dvärgis?
Vilken låter mest när den är nöjd och glad? Tänker mest då på sambo och grannar...
Är det extra roligt att de kan härma och prata eller är det roligare med dvärgisens temperament??
Något annat man kan tänka på i valet?
Skillnader på de olika arterna av dvärgis?

Vore jättesnällt om någon ville hjälpa med funderingarna. Säkert fler som funderar på dessa saker.

Hej Miia

Jag har haft både Nymf och Dvärgis och det är väldigt olika.

Nymfer är ofta lugna, harmoniska och inte speciellt destruktiva, de är inte så aggressiva. De sjunger för det mesta även om de kan låta rätt högt från och till. Dom är större än dvärgisarna och behöver mer plats pga det. De har precis som kakaduer och grå jakos ett damm lager på sina fjädrar, så med andra ord så dammar de en massa.

Dvärgisar är högljudda, aggressiva och väldigt destruktiva. De biter i allt de får tag på och älskar att ha sönder papper, kartong och dylikt. Dvärgisar kan inte sjunga, så de skriker bara för det mesta även om de har ett mjukare och behagligare ljudnivå. Dvärgisar är mindre och har inte dammlagret som nymferna har.

Båda kan självklart bli väldigt tama och tillgivna, båda älskar att vara med och är nyfikna på allt och alla. Skillnaden är väl att nymfer gör det på ett lugnt och mjukt sett, medans dvärgisar gör det bestämt och självsäkert.

Att en ensam fågel skulle bli tam snabbare än ett par är en myt, jag har själv märkt som så många andra att det oftast är lättare att få 2 fåglar tama än en ensam. De peppar varann om att vara modiga och så har de någon att söka tröst och mod hos.

Att skaffa en goja bara för att den kan prata är fel, det är individuellt om pippin lär sig prata eller inte, och varken nymfen eller dvärgisen är några naturbegåvningar när det gäller att prata. Men jag tror att Nymfen har lite lättare... dvärgisar är nog mer för att härma ljud och visslingar. Min ena dvärgis här hemma kan låta som en undulat

Av de 4 vanligaste dvärgis arterna: Roseicollis, Fischeri, Personata och Nigrigenis så är:
Roseicollisen störst, och tuffast och högljudd.
Fischerin är minst och låter minst.
Personatan är lik Nigrigenis i personligheten och är båda lugna och pratglada, var av Nigrigenis är större.

Detta är min personliga erfarenhet av dessa och jag har förälskat mig i Fischeris, jag tycker som är vackra och lagom högljudda och inte lika hemskt destruktiva som deras bur kompisar (Roseicollis).
Förutom det så skiljer färgerna dem åt, även fast alla har färgmutationer.

Hoppas jag svarade på alla dina frågor, har du fler är det bara att fråga

Kan ju tillägga och säga att Dvärgisar är små clowner som för det mesta älskar allt och alla. De är så fruktansvärt nyfikna och busiga. Gör allt för att få ens uppmärksamhet och deras tuffa personlighet gör att de ofta blir lite små tama av sig själva, eftersom dom så gärna vill vara med.

Inget ont om nymfer, dom är jätte fina och sällskapliga fåglar, men dom är lite för "klena" för min smak. Det ska vara tuffa små dunbollar som inte ger sig i första taget, och som alltid vill vara med och leka.

Känns som om jag bara skrev negativa saker om dvärgiar innan, och visst är det jobb med dessa små liv, mycket blod, svett och tårar har man spillt tack vare dem, men det får man tillbaks genom goda skratt när de busar runt och all kärlek de kan visa en.

Tack så jättemycket för dina svar
Verkligen bra info!
Har läst på rätt mycket innan och fått ungefär samma känsa men inte vetat säkert om en ägare av dvärgisar verkligen skulle hålla med.
Har nu beslutat mig för dvärgisen eftersom jag också gillar lite tuffare djur. Det jag är mest orolig för är själva ljudet som jag inte lider av, men tänk om grannarna börjar klaga eller min man inte klarar av det??

Angående ljudet så skulle jag rekommendera dig att åka hem till någon som har dvärgisar eller kanske sitta och lyssna på dem i en djuraffär?
Oftast hjälper det mycket, som jag skrev innan så kan de bli väldigt högljudda, många som inte klarar av det, men har man ett par så vrål skriker de sällan, lite på morgonen och lite på kvällen.
Men även detta inte hugget i sten, mina fischeris skriker faktiskt väldigt sällan, fast de låter lite hela tiden, men inte högt alls, utan det är väl deras sätt att sjunga. Medans mina Roseicollis (alla andra vill säga) Vrålar en jäkla massa från och till

Vart bor du? Om du bor i Sthlm så kan du få komma hem till mig och träffa mina terrorister.