Diskussion ang. Handmatning

GoofBall skrev:

Just precis, Julia har helt rätt. Mina fåglar har jag tagit hand om och handskatts med dagligen hela dagen och de har varit med mig hela dagen från när solen stiger upp tills det är dags att lägga sig. Detta var på grund av att jag ville handmata mina första fåglar. Detta var främst för att jag hade ett project på gång som skulle bevisa eller mot bevis myten om att fåglar som föräldrar matas mot ungar som hand matas inte blir lika starka.)

Inte lika starka fysiskt eller psykiskt? Jag tror inte att de påverkas fysiskt mer än att de antagligen inte flyger lika mycket (de de sitter på axeln/i fickan/på huvudet och blir omkringburna) och därmed inte bygger lika mycket muskler. Dock behöver de ju inte det om de blir omkringburna, så det är ju orelevant.
Däremot finns det ju mycket bevis på att totalt handmatade ungar blir "svagare" psykiskt, då de inte lär sig prata sitt eget språk, de kan inte förstå andra fåglar, varken till kropps eller talspråk. De tror att de är människor och bildar par med "sin" människa som inte kan ge fågeln det den vill. De blir aggressiva/frustrerade av att inte få respons till deras uppvaktning osv osv.

Detta gäller då om den handuppmatade fågeln aldrig får kontakt med andra fåglar som kan lära den att vara fågel och allt vad det innebär.
Sen finns de som tar ungarna senar,e nån gång efter 3 veckor, då föräldrarna slutar mata ungarna lika ofta och ungarna är mer självständiga. Och börjar handmata dom då.
Sen finns ju de som stödmatar ungar 1-2 ggr om dagen för att få en nära kontakt med ungarna från små, men låter samtidigt de ligga i holken så att de växer upp som fåglar ska, lär sig att prata/uppföra sig/leka och busa som fåglar ska.

Av de 3 alternativen så är den sistnämnda den ända som jag egentligen på något sätt kan förstå. Ungarna får det bästa ur 2 världar.
Men alla ungar måste fortsätta få kontakt med andra fåglar, annars tappar de mycket av de det lärt sig och blir klängapor ändå.

Det finns flera här i forumet (bland annat jag) som vet hur en totalt handmatad fågel totalt skiljer sig från en föräldramatad fågel. O andra sidan betyder det inte att de inte går att rehabilitera. Knuttis kunde inte ens flyga när han kom till mig, för han hade aldrig behövt det, de hade burit runt på honom hela hans liv, han sprang och klättrade. Han hade nog aldrig träffat andra fåglar och under 4-5 år var han helt säker på att han var människa. Sen fick han sitt livs största chock när han hamnade i en voljär med 5 andra dvärgisar, var av endast 1 kommer fram till handen.
Det tog lång tid, men nu är han nästan mer vild än tam, och han har aldrig varit varit så lycklig, tror jag. Han valde själv vad han ville göra. Han har fortfarande tillgång till att komma och vara med oss, men han väljer att vara fågel, och inte människa. Och det säger mycket.


Detta var inget personligt mot dig GoofBall, det är bara det första som jag undrar vad du menar.
Resten är bara mina tankar och funderingar runt handmatning, då jag till idag inte stött på någon fågel som varit totalt handmatat, som uppfört sig som en fågel ska. Och jag har hållit på mer fåglar i 15 år och dvärgisar i 12 år.

Hej hej,

Jag förstår hur du känner Chilenita. Jag tar inte illa up alls. Jag borde kanske förklara samman hangen då jag hand matade ungar 100% utan att föräldrarna var med. När man pratar om hand matning och tama fåglar så tror folk ofta att, oj, nu har en eller 2 stackare suttit i en låda helt själv och bara fått mänsklig kontakt. Det, förekommer så klart gånger då detta händer och med mig har det bara hänt en gång att en fågel varit helt ensam men då menar jag att han är helt ensam som agarpornis fågel, det har varit gott om andra arter runt omkring honom.

Nu skall jag dock berätta om hur det har varit med min fåglar under mitt projekt. Jag hade då inte 1 eller 2 ungar utan jag hade sammalagt 28 ungar . Så sällskap utav andra fåglar, yes, det fanns. De var i en special byggd bur som hade olika platser att krypa in, klättra, hoppa, leka med olika leksaker och flyga när det var dags att lära sig flyga. Ungarna matade jag och handskades jag med 5 - 6 ggr om dagen då jag fick ta hand om föräldrarnas roll riktigt tidigt i ungarnas liv. Jag matade ungarna med Embrace Plus från Zupreem, ett hand matnings foder som kostar mer än min egen mat haha som inte kan köpas i Sverige så jag fick det importerat från USA.

Projektet gick ut på att ha olika par som har mer än 3 egg i holken som kläcks . Jag fick ta ut 2 ungar ur varje holk och märka dom för att veta vilken unge var från vilket par etc. Jag sysslade mycket med mutationer så det var viktigt också att hålla koll på vem bar på vilka gener. Redan efter 1 vecka kunde man se stor och jag menar riktigt stor skillnad mellan ungarna som matades utav föräldrarna och de som matades utav mig. Mina var kraftigare, hade mera "pin feathers" inte säker vad det heter på Svenska. När det gått 3 - 4 veckor och de hade fjädrar över hela kroppen kunde man se utan tvekan att ungarna som matades utav föräldrarna var friska och starka men inte lika kraftiga som de jag matade och de som matades utav mig var mycket färg starka.

Projektet stoppade inte där dock, det var inte bara meningen att jag skulle hand mata ungarna och lämna dom så utan jag ville ju bevisa att med rätt metod kan ungarna bli själv ständiga och självsäkra också precis som föräldrar matade. Runt 5 - 6 veckor gamla började jag ta ut 3 grupper ur de 28 ungarna jag hade för att börja få dom att lära sig flyga, och då hade jag byggt en liten satts med mjukt material under till så de inte skadar sig när de hoppar och om de missar min hand hehe och det var de som missade, som liksom försökt hoppa/flaxa och sen åkte rakt ner mut mini kuddarna och täcket. Det tog en vecka att få alla ungar att börja små flyga och det som är intressant är ju att när det är så många utav dom som sitter ihop, är det någon som plötsligen sitter på en gren eller pinne så vill ju alla andra samma sak. Man kan se hur vissa tittar snett uppåt och liksom bara undrar hur kommer JAG upp dit .

Utav alla 28 så tränade samman lagt 3 grupper att flyga alltså 12 stycken och de andra fick lära sig från dom. Det var ju meningen att få dom att lära sig utav varandra och inte bara mig. 3 andra grupper fick efter hand matningen sitta längre med mig och då hade jag hirs, äpplen och annat gott som de skulle få äta utav. Direkt efter första gången så satte jag in hirs i mitten av buren och de som hade suttit med mig längre viste ju redan att detta var något man kunde äta och det dröjde inte länge innan de andra var på hirsen. Det var inga utav dom som slogs med varanda men det var väl några enstaka som bestämde sig att de skulle ha drag kamp med några andra när hirsen var färdig och bara stammen fanns kvar. Det hela var menat så att de skall lära sig äta frö och vänja bort dom från hand matningen. Efter det fanns det alltid Det är ingen liten grej att hand mata 28 Roseicollis haha och det var riktigt svårt att få de andra att sitta still när det var mat dags alla tyckte att de borde få äta första haha .

Utav alla ungarna så tog jag ut en och en individuellt till ett enskilt rum bort från alla andra fåglar och då lockade jag med hirs igen så att de var med och de fick då lära sig olika tricks, det dröjde veckor innan alla kunde utföra tricks och ännu fler veckor att få de och ehm, utföra sina "behov" på ett ställe så de inte smuttsade ner överallt. Det enda problemet jag stötte på var att jag inte kunde få dom att sluta flyga till mig när de väl kunde. Vist är det kul med flygande fåglar, men att ha 10 plus på en som sitter och rycker i öronen eller i de hår jag har kvar på huvudet kan vara jobbit .

Dessa 28 som jag utförde projektet med var det menat att jag eventuellt skulle para med de som var kvar hos föräldrarna. De som befann sig i holken med föräldrarna handskades jag med dagligen också, jag tittade in i holken tog ut en och en och la de in igen. Jag ville ju se till att allt var ok med dom och detta också att se till att de inte är rädda utav mig när de väl är själv ständiga.

När alla ungar, de som föräldrar matats och de som hand matats var alla själv ständiga så fick de alla gå i en stor voljär. Varje gång jag skulle in dit så var det som att bli täckt i en ny klädsel, fågel klädsel, de tyckte att det var så roligt att få sitte på mig igen och säga hej.

Idag har alla dessa blivit sålda som par till folk i Holland då detta projekt utfördes där. Här har jag inte alls lika mycket plats att utföra liknande. Det blev riktigt bra häck par också som fick riktigt fina ungar. Det var väl någon som plockade fjädrarna på sina ungar men det var väl någon enstak bara .

Slut resultatet var jag jätte nöjd med och kan utan tvekan säga att jag njöt utav upplevelsen. Det är dock inte något jag skulle upprepa hahahaha. Allt för mycket arbete. Sättet jag handmatar ungarna skiljer sig starkt tycker jag från det som förekommer annars. Jag bryr mig mycket om mina fåglar och bedriver inte någon fabrik precis haha.

Hoppas att ni nu har en klarare bild utav vad jag menar med hand matning. Mina fåglar kan jag säga med 100% säkerhet mår fysiskt och psykiskt bra :-)

Whu!!!! Vilket jobb!!! Men helt klart intressant läsning!

Ja mycket arbete hehe. Not for faint hearted haha

Ja mycket intressant, och som du skriver och fick fram, så länge de har kontakt med "riktiga" fåglar så brukar det gå bra. Det viktiga är ju att låta dem få vara fåglar, vilket du säger att du gjort
Att de lär sig prata, flyga, leka, busa, bråka, förstå kroppsspråk och så.

Största problemet man får (inte alltid men ofta, speciellt om man gör som du gjorde (att plocka bort ungarna helt från sina föräldrar) i många generationer) är att de "glömmer" bort hur man matar upp sina ungar, då de i generationer inte gjort det. Och det kan i framtiden (kanske inte så långt in i framtiden, om man ser hur många föräldrar som "misshandlar" sina ungar nu för tiden) bli ett stort problem, då största delen av populationen kan komma att glömma hur man gör.

Men mycket intressant, absolut.

En fråga, skulle du, efter att ha gjort allt detta, rekommendera någon att handmata sina ungar?

Det enkla och absolut ärligaste svaret är nej. Att handmata ungar är ingenting man provar på bara så där och det kräver att man har en massa utrustning för att se till att maten är rätt tempratur dels för att de skall acceptera maten men viktigast för att inte bränna ungarna då detta kan vara dödligt.

Sen finns det stor risk att man riskerar kväva ungarna om de får in maten i andnings kanalen istället in för i sin "crop". Jag handmatade med spruta utan nål. Det var jag bekvämast med. I dags läget har jag kanske handmatat runt 100 - 120 ungar. Dessa då för att de stöttats bort eller för att föräldrarna inte klarat av det själv så stöd matning. I min bok beskriver jag noga vad som skall göras och hur man gör det men det är absolut inget jag rekommenderar en nybörjare.

Det där med att föräldrarna kan glömma mata sina ungar vet jag inte riktigt om. Jag känner uppfödare som har gjort detta till en inkomst källa där de tar ungarna och matar själv bara för att få en till kull vilket jag absolut INTE tycker är bra. Föräldrarna behöver vila och jag vill helst inte ha mer än 2 häck omgångar per år med mina fåglar.

Mina par är vana att häcka 2 ggr om året och då lägger de 2 kull om gången. Sen blir det stop och de flyttas till en voljär där de får vila ut sig.

Det finns många som säger att fåglar blir tama utav att hand matas och det är egentligen både sant och inte sant. Det som i princip händer är att fåglarna lär lita på en men inte för att de själv väljer det men för att de är beroende på dig som handmatar för att hålla dom vid liv.

Sättet man skall tämja fåglar är att ha dom själv ständiga och sedan spendera tid att leka med fåglarna för att du skall vinna deras förtroende. Detta tar tid men är värt det i slut endan.

I mitt fall så handmatar jag ungar men i stora grupper så att de inte mister sin identitet så att säga. Så att de förblir fåglar. För mina project har jag också haft enskilda fåglar helt själva som jag handmatat men där har jag varit väldigt noga med hur jag gör. Men det är en helt annan historia och projektet hade helt andra syften.

ok

Inte för att det kanske spelar roll för dig, men jag är mycket nöjd med svaren

Jag kan väl jämföra det med att jag egentligen är emot flerras (blandras) avel (hund), men om det ligger ett syfte bakom, som att tex försöka få bort sjukdomar, få fram friskare raser eller förbättra/förändra en bra/dålig gen. Så ser jag inge dåligt i det alls.

Du verkar ju haft ett syfte och förstår att det inte bara handlar om att få tama ungar. Och precis som du säger, så blir en handmatad unge inte automatiskt tam, man måste fortfarande vinna dess förtroende genom att umgås och vara "snäll". Att tvångsmata en unge gör bara att den överlever, inte att den blir tam för det.

Det jag menade med att fåglarna glömmer bort hur man matar/tar hand om sina ungar, menade jag om man avlar på ungarna som blivit handmatade. Om du har en handmatad unge, som du häckar och handmatar dom ungarna. Och sen så häckar du de ungar och handmatar deras ungar.. osv osv. Då kommer de att så småningom glömma bort, då de, enligt evolution, inte behöver kunna det längre, då vi tagit över den rollen.

Det är det som hänt/händer med hönor. De lägger ägg, och vet/förstår inte att de måste ligga på äggen om värma dem. För att vi under så många generationer plockat bort äggen för att kläcka dom själva, eller för att äta.

PS! Delade på diskussionen (från Friflygnings tråden) då det inte längre handlade om friflygning

Jo det stämmer, om man häckar med ungar som man handmatat kan det gå att de inte vet hur man tar hand om sina ungar när de lyckas med få fram en kull. Ungar jag hand matar dock använder jag ej till avel.

Under mitt projekt så hade jag 50% hand matade och 50% föräldrar matade och det funkade bra att häcka dom paren. Sen har någon jag känner testat att få helt handmatade ungar att häcka och få dom att ta hand om sina ungar. Det verkar ha gått bra ändå. Jag tror att det finns en instinkt som får dom att mata sina ungar.

Jag är dock ingen supporter av att handmata ungar för att sedan avla med dom. Inte heller är jag supporter av att handmata ungar för att sälja till vem som helst som tam fågel. Jag hand matar då och då när jag själv vill testa ut något och den unge som jag hand matar får extra speciell behandling och tillsätts till de fåglar jag har hemma.

Jag berättade att jag har olika arter i samma bur/voljär. Jag har Halsbands paraketer och agapornis fåglar i samma voljär, där har också varit grå jakon och caiquer i samma bur/voljär.

Alla de fåglar som varit i den buren var en del av ett annat projekt riktat att undersöka om fåglar visar den aggresiva sidan mot andra arter om de växt upp tillsammans. I detta fallet hade jag 2 halsbands paraketer 2 agapornis 1 jako och 1 caique som jag hand matade och de fick sova tillsammans. Det var alltid någon som var närvarande under projektets lopp för att se till att ingen utavdom var aggresiv mot någon annan.

Det var ett väldigt lyckat projekt faktiskt!

Jag kan visa bilder på det när jag hittar dom. De finns ner packade på en utav mina cd:n.

Hej!

Jag har hittat lite bilder, där mina fåglar sitter tillsammans eller på min hand. Grå Jakon i denna bilden var en jag hade köpt utav en uppfödare i Holland. Ungen var kraftigt plockade och jag tyckte väldigt synd om honom så jag tog hem honom som 4 veckor gamal och handmatade honom med. Egentligen var han inte menad att vara med i det projektet för att han är lite större än de andra fåglarna med det funkade bra ändå.

Här nedan ser ni Kiko med Fifo. Kiko är Jakon och Fifo Roseicollin:



Sen finns det en bild på Sneaky (Halsbandsparaketen) Spider (Rosi) och Fifo:



Slutligen en bild på Sneaky och Spider, Fifo sitter bakom och syns lite:

Intressant sista del där För dvärgisar är ju kända för att vara aggressiva. Aldrig tänkt på hur de skulle reagera om de växte upp med de andra arter. Du får jätte gärna visa bilder när du hittar

Det där med att avla på handmatade ungar så syftade jag självklart på i långa loppet En eller 2 generationer gör nog ingen skillnad, även om man kan se föräldrar som plockar sina ungar då de blir stressade och kanske beror detta på att de inte har erfarenhet? Ungar som plockas för tidigt kan ju också visa detta beteende.

Här i Sverige har vi tyvärr en väldigt liten genbas till dvärgisar, så kanske visar våra Svenska fåglar i större grad olika problem, då det starkt misstänkts att en stor del av populationen är inavlad.
Det är ju självklart en stor faktor.
Då jag tycker att man allt för ofta ser eller hör om att föräldrar plockar/misshandlar sina ungar.

Därför är det bra med nytt blod från grannländer

Sen kanske det även är så att här i Sverige så har vi förkärlek för att föda upp, utan att egentligen läst på. Många, speciellt unga, vill ha en söt liten unge och slänger in en holk utan att mata upp eller kolla upp föräldrarna. Det är klart att chansen att något går/blir fel är så mycket större då.

Men jag vet inte, jag har ingen erfarenhet av hur uppfödning ser ut i andra länder. Vet dock att handmatning är mycket mycket större utomlands.

Får jag fråga, hur länge höll du dessa individer ihop? Sitter de fortfarande ihop? Nu när jag såg bilden på Jakon och dvärgisen så tänkte jag på att största faran där kan ju vara att jakon kanske blir upprörd över något och säger ifrån, och kan råka skada dvärgisen kraftigt, utan att egentligen mena det.
Största delen av tex tama lejon och tigrar som dödar "sina" människor har djuren råkat göra i lek.

Men mycket intressant att de funkade ihop i alla fall, jag har aldrig ens tänkt på om det skulle funka. Å andra sidan så ser man det ofta ute i naturen, att om man sätter ihop 2 olika arter vid ung ålder så blir de som bästisar

Jag kan säga så här. De satt ihop i ja cirka ett år. Fifo och Kiko blev bestisar och när Fifo var dum och muckade bråk med de andra fåglarna så klättrade/flög han bakom Kiko och då var Kiko väldigt skyddsamm. Flaxade med vingarna och skrek en gång mot de andra fåglarna och sedan var alla tysta haha. Medan Fifo tittade ut från under Kikos vinge. Väldigt roligt att se.

Äventuellt dock så fick Fifo en flickvänn och bestämde sig att nu var det dag att lämna Kiko vilket var synd, Kiko var väldigt kär i Fifo. Kiko sitter nu hos en vän och det visade sig att Kiko var en hona vilket svarade på många utav mina då frågor angående hennes beteende.

Idag sitter inte någon av fåglarna tillsammans. Fifo sin flickvän och Spider fick en av mina vänner som förälskades med dom och de fick ett nytt fint hem.

Diskussionen är verklig intressant
@GoofBall : Tack för bilderna Ditt projekt var också väldigt intressant
@Chilenita: Jag kan bara säger hur det är här i Tyskland med uppfödning: jag har aldrig hört att någon handmatade
dvärgpapegojorungar när föräldrarnar matade ungarna bra,handmatning finns här (jag tror det i alla fall ) bara
när ungarna skulle dö när ingen handmata de,eftersom föräldrarna inte mata de/är död etc.

Handmatning som jag förtår i Sverige förekommer ej så mycket. I england är det likadant, inte många som handmatar. I Holland där emot är det något som görs dagligen utav många som häckar. De stor djur affärerna som 4 Animals i Rotterdam eller Dennis Papegaai hand matar alla sina ungar och det är många ungar varje dag.

Ett råd! Köp ALDRIG från Dennis Papegaai affärerna varken i Amsterdam eller DenHaag/Rotterdam, de har ett mycket dåligt ryckte i Holland och är oftast billigare i pris på deras fåglar än andra affärer.

Jag glömde säga att i USA så är hand matning riktigt stort. Där finns en familj som driver en verksamhet som heter True Love Aviary, där hand matas alla ungarna och fåglarna mår riktigt bra. De handmatar 10 tals ungar åt gången. Riktigt fina ungar är det också

Konstigt, jag tycket handmatning av fåglar här i Sverige blir större och större... Men visst, jämför man med ett land som USA, som är 500% större, så blir vi inte så stora i handmatningen

Jo jag har hört talas om True Love Aviary, och visst får de fina ungar, men de handmatar bara för handmatningens skull + att de vingklipper sina ungar. Och jag ser INGEN anledning.. alls att vingklippa ungar (eller vuxna fåglar för den delen). Bestämmer man sig för att handmata 10 ungar då vet man och är beredd på att man kommer ha 10 flygande hungriga fåglar, man vingklipper inte och skyller på att det är jobbigt med flygande ungar.

Kråka; Ok, vad bra Jag tänkte mer på tex USA, där är det bra vanligt, men vet inte hur det ser ut i övriga världen. Men det är bra att man försöker att låta bli att handmata om det inte behövs, man kan förstöra så mycket i det långa loppet

Jag kan säga så här om handmatning.

Utav alla projekt som jag var med i så framstod det att ungar som hand matats var garanterat starkare och kraftigare än ungar som föräldrar matas. De som hand matas får också mycket finare fjäder dräkt och otroligt fina distinkta färger.

Dock är inte detta fallet med alla hand matnings foder. Det varierar storartat. Nutribird hand matning åstad kommer i princip samma resultat som föräldrar matning i min åsikt. PrettyBird och Katie Exact had mycket bra resultat och gär riktigt fina stora ungar och de växer snabbare med det fodret. Zupreem ger best resultat, då ungarna växer snabbt, de blir stora och kraftiga och har mycket energi.

Jag har dessutom hört om något som heter RoudyBush som finns I USA. Det har jag inte testat så jag kan inte kommentera om det men har hört att det skall vara bettre än Zupreem.

RoudyBush är vad TrueLoveAviary använder, de var tidigare på Zupreem.

Men är det bra, undrar jag?

Vi har ju kycklingar nu som är stora som föräldrarna vid 30 dagar istället för vid 40 dagar... De är som stora mutanter, de växer snabbt som ogräs, men är det verkligen nyttigt?

Är det inte bättre att växa i rätt takt och se till allt hinner med och får rätt näring?

Eller syftar du på att de bara blir lite rundare jämfört med föräldramatade?


För samma sak gäller ju hundar/katter/hästar som blir handmatade. De är mycket rundare och välmatade än sina föräldramatade syskon. Eftersom de inte behöver "slåss" om maten, de får det ändå. De är starkare och lekfullare, som du skriver. Å andra sidan måste jag fråga igen, är det bra? Att slåss för maten är en överlevnads instinkt... vad händer om man plockar bort den?
Men att handmata däggdjur är ju inte alls speciellt vanligt, det sker bara i extrema fall.

Det är en svår fråga att svara på om det är bra.

Egentligen finns det vinster och förluster i det hela. Dock måste jag säga detta, ungarna som jag har hand matat i mitt project som jag sen parade ihop fick ungar i sin tur och ungarna de fick handmatade jag inte men vägde ungarna gämfört med ungarna på föräldrar som inte handmatats tidigare och där fanns en skillnad. I storlek, i form och i färg.

I Holland jobbar många på att få starkare, större fåglar. Handmatnings fodret ungarna får innehåller alla näring de någonsin skulle kunna få från föräldrarna och mer för att optimera deras upptag av all näring.

Så naturligtvist blir de större men då är det viktigt att göra på detta sätt, man handmatar en generation och låter en generation växa up själv och mata nästa osv.

I mitt fall gjorde jag något som många försöker göra idag. Jag handmatade ungar, och fick dom att börja äta pellets. Pellets innehåller all den näring de kan någonsin behöva och är egentligen det dom borde äta och är mycket bettre än säd blandning.

I naturen äter Agapornis arterna upp till 40 olika växter och bär/nötter om dagen och det är omöjligt för oss att kunna emulera det samma med säd mix vi köper från djur affären men pellets kommer närmast detta.

Idag har jag mina fåglar på pellets och de får varje vecka frukt och då och då hirs som lite extra.

Jag är emot handmatnings foder som innehåller tillväxt ämnen som får ungarna allt blir större snabbare. Detta använder jag aldrig! De skall växa naturligt, maten de får i sig skall vara naturligt också och anledningen till att mina ungar blir större och kraftigare är för att de alla får optimal kost så att säga genom fodret.

Föräldrar som jag har på pellets har jag inte handmatat ungar på, de får då redan bra nog kost, inte 100% optimal men nästan lika bra som om jag själv matat dom.

Alla har sina åsikter om detta så klart :-).

I mitt fall vill jag att mina fåglar mår bra och får det bästa haha.

Jag skall ta bild näste gång på mina Opaline fåglar och ta bild på mina vanliga natur färgade Roseicolli som inte är på min foder så får du se skillnaden på storleken själv :-)

kk alltid intressant att höra/läsa allas åsikter och erfarenheter
Och bäst av allt är att kunna hålla en diskussion om detta utan att den, än i alla fall, gått överstyr.

Och för varje svar jag får så ploppar fler frågor upp. Och nu undrar jag, varför vill man ha större fåglar? det finns 1000-tals fågelarter att välja mellan om man vill ha större fåglar.. varför ändra på, något som jag åtminstone tycker, är perfekt och fulländad?. Och enligt moder natur (annars skulle de vara större) tycket att det är den storleken de ska ha?

Det där med pellets vs frön är en egen diskussion och även där finns det bu och bä och många delade åsiker.

Hehe, det borde inte gå i överstyr alls. Detta är ju en vänlig diskusion. Ursäkta om jag felstavar förresten Svenska är faktiskt inte mitt första språk :-).


Anledningen till varför man vill ha större fåglar har med avel material och fågler strukturen att göra. Om du tänker så här, utav alla Agapornis arterna så är Roseicolli starkast i hälsa och tycks kunna stå emot mycket. Där efter kommer Fischeri, Personata, Nigriensis, Taranta och Cana. Pularia eller vad den sista arten heter är svagast utav dom och tillhör inte egentligen samma "phylactory". Födan den har är "Fig leafs" och mängden de behöver dagligen gör det otroligt svårt att kunna ha dom vid liv utanför deras naturliga omgivning.

Så tanken är att förstärka fåglarna och ta fram nya gener genom mutation och evolution. Sen tycker många att ju tjockare fåglarna är desstu sötare ser de ut men det är ju inte meningen att vi skall ha ohälsosamma fåglar.

Jag tillexempel har ett par hemma, en Opaline Hane split för Orange masked och en Hona som är Pallid Split för Orange och Lutino. Dessa är Roseicollis men de är vad som kallas long featherd eller double featherd. De har långa grova fjädrar och under varje fjäder har de en till mindra mjukare fjäder. Lite svårt att beskriva. Nästa gång jag är i Malmö skall jag ta bilder för att visa vad jag menar.

Visst är det bra om fåglar får leva och växa på hur naturen hade menat till att börja med, dock finns det alltid en risk att dessa fåglar blir utrotade. Just nu finns det ingen risk för otrotning för de flesta Agapornis arterna. Pularia och Taranta är svåra att häcka med och Cana är väl det också.


Ok, dags att gå lägga mig skriver mer imorgon hehe God natt allihopa!

Ända skillnaden jag egentligen er på Rosis och Fischeri, (förutom färg och storlek) så är det den psykiska styrkan. Rosisar är som stora bulldozers, de tvingar sig fram och är bråkiga och stökiga. Medens Fischeris är mer som en EPA- traktor, de är lugnare, tänker efter mer och är inte alls lika bråkiga.

Detta är självklart generellt, det finns alltid undantag. Men varför vill man göra en större fischeri om det inte påverkar det psykiska? och om det påverkar det psykiska, varför vill man ändra på det fysiska, som jag tror, inte har något med friskhet att göra.

Och om Rosisar är dom starka och friska fåglarna.. .varför vill man göra dem större? Varför ändra på ett vinnande koncept?