Agapornis Personata 3.5 år

Tja, min lillebror har väntat på att få ett par dvärgpapegojjor sen han fyllde år i september, i förra veckan ringde djuraffären och hade fått in 1 A. Personata på 3.5 år , och min lillebror ville verkligen ha den så vi hämtade den i lördags, vi fick råd om att vingklippa den för lillebror vill ha den tam, nu har vi börjat med och handmata den osv, hon älskar att bita sönder pinnar vi tar in och så, det går även att mata henne ur handen ibland, hur ska vi göra för att komma vidare i tamheten? , ska vi ta ut henne och sitta och pyssla med henne på golvet , eller ska vi fortsätta att mata henne med handen eller vad säger ni? vi tog ut henne igår men då försökte hon mest fly, men hon satt på handen en liten stund och så iallfall.. Jag är väldigt tacksam för tips osv, för jag har inte det längsta tålamodet

Ja, det första jag säger är välkommen hit

Det andra är, trotts att det är lite sen nu då, att inte vingklippa! Detta gör i nästan alla fall fågeln mer orolig, nervös och rädd eftersom den inte kan komma undan när den känner sig trängd.
Mitt tips är att inte tvinga er på fågeln, ta det i dennes takt. Att du inte har tålamod gör egentligen allting värre, då du just kommer behöva massa MASSA tålamod.
Det är jätte bra att ni kan mata den genom gallret, fortsätt med det. Tvinga er inte på gojan, när gojan backar går ni för snabbt fram, den känner sig osäker och rädd, och den blir inte tamare för att ni tvingar er på den. Detta kan leda till 2 vanliga scenarion:
1: Gojan känner sig tvingad att vara med er, men kommer vara bitsk, argsint och aggressiv, då det är det ända sättet den kan försvara sig nu när ni har vingklippt fågeln, och så snabbt som den kan flyga igen kommer den att fly från er, då den vart "tam" på tvång.
2: Gojan blir tam i det att den förstår att handen inte är farlig, men på vägen lärt sig att bitas, och detta kan vara mycket svårt att få bort.

Tyvärr, för din del, är det ända som behövs för att få gojan tam, massa massa godis, och massa massa tålamod.

Läs dessa artiklar, som tar upp tamträning hos fåglar. Det är inte specifikt om dvärgisar, men tekniken är den samma för alla fåglar.
Del 1: http://www.undulatportalen.se/tamtraning.html
Del 2: http://www.undulatportalen.se/tamtraningdel2.html
Del 3: http://www.undulatportalen.se/ensam.html

http://www.papegojprat.se/modules/smartsection/item.php?itemid=1

Här är 2 om vingklippning:
http://www.papegojprat.se/modules/smartsection/item.php?itemid=45
http://www.papegojprat.se/modules/smartsection/item.php?itemid=21

Så summan av kardemumman är mycket tålamod, mycket godis, respektera fågelns rädslor och ta det lugnt, stressa inte in i det

Lycka till med träningen

Martin skrev:

Tack för ditt svar, är väldigt förbannad på djuraffären nu, dom sa att det bästa att göra fågeln tam var att vingklippa den, och dom nämnde inga konsekvenser alls, nu känner jag att tålamodet är tillbaka och jag ska göra allt för att ge Molly en sån ljus framtid det går, Men alltså mycket godis,tålamod och kärlek så går det bra? , har du några egna tips på hur man kan göra Molly lite mer säker i min närvaro? , ska jag prata med henne hela tiden jag är med henne , ge henne godis , hade jag fått reda på denna information om vingklippning innan så hade jag sagt det till min bror.

tacksam för svar, mvh martin

Ja, tyvärr är det ett mycket vanligt "problem" att djuraffärer som inte behöver ha och oftast inte har någon utbildning alls om djur, ger ut råd och tips. Det är jätte synd då djur far illa, bla är just rekommendation av vingklippning på fåglar för att få dem tama otroligt vanligt... och så fel

Det glädjer mig att du förstår att det är fel, och förhoppningsvis behöver gojan aldrig mer vara vingklippt Det positiva är att gojan är vuxen, därmed är den både fysiskt och mentalt färdigutvecklad och klar av denna utmaning mycket bättre än vad en liten unge hade gjort

Mitt tips är just att ta det lugnt, att inte tvinga dig på fåglen, och ta det i fågelns takt. Något som var ok igår, kanske inte är ok idag, då får man acceptera det och ta ett steg tillbaks. På det viset bygger du upp ett förtroende för dig och gojan vågar lite på att du inte är farlig. När gojan förstått det, väl vågat lita på dig, så kommer det gå mycket snabbare fram och du kommer märka stor skillnad

Fortsätt med det du gör, prata mycket med gojan, sitt nära buren, eller flytta buren till någonstans där ni är ofta, så att den vänjer sig vid att vara nära er och att nu rör på er, pratar, skrattar och så.

Allt som har med träning att göra måste ske försiktigt, men när det kommer till allmänna saker, som tex mat och vatten byte, så ska ni inte vara allt för försiktiga.
Ni ska ju inte flyga runt med handen i buren, men gör det helt vanligt. Gojan kommer bli rädd, men lär sig snabbt att det inte är honom/henne ni är efter och lär sig att handen i buren inte är någon fara det betyder bara att ny mat och vatten är på gång.
Se det från gojans syn, rent instinktivt är gojor rädda för allt som är långt och rör sig sakta = liknar en orm. Din hand som smyger in i buren ser ut som en öppen mun och armen som kroppen... detta kanske du förstår kan ta tid för gojan att lära sig inte är farligt

Idag så reagera hon knappt på handen!! , jag kunde stryka fingrarna mot hennes klor utan att hon "högg" efter fingret, det går framåt här och man blir ju lite extra glad då!

Ja absolut!
Jätte grattis, det är stora framsteg
Vi vill för övrigt gärna se lite bilder på snyggingen

Det får bli imorrn, vi ska även flytta in henne i vardagsrummet, så hon får lära känna vår knäppa familj, Jag har vart lite mer bestämd nu, Jag har matat ur handen, men om hon biter i handen så tar jag ut handen och stänger buren, säger även hejdå och sen går, det verkar ha lönat sig, för hon är lite "försiktigare" när hon biter nu , nu naffsar hon bara till lite

JO fåglar har ju inga händer, så de "känner" med näbben.. och ibland känner de lite för hårt. Precis som med "hajattacker" allt för många gånger är det en haj som bara känner och smakar vad det är som flyter runt, inser att det inte var något att äta och simmar vidare, tyvärr för oss kan det "lilla" ha förödande konsekvenser.
Tur är att gojorna inte åstadkommer samma skador, men principen är den samma.
Det är bra att du säger ifrån när hon biter för hårt, men samtidigt låter henne testa sig fram.

När du säger att du matar ut handen, antar jag att det inte är foderkälla hon har? Jag menar, hon har väl fortfarande en matskål hon kan äta ur?

Hej.
Usch vad ledsen man blir när man hör att djurbutiken rekomenderar vingklippning Finns inget härligare än att se sina busar flyga runt så det bara svichar om det : ) Lycka till med din fågel.Har själv 2 svarhuvade busar Smulle och Viggo.

Klart hon har en matskål!, Försöker bara lära att handen inte är farlig

Tyvärr är det inte självklart, där av att jag fråga. Finns många som tvingar sina fåglar till tamhet genom att endast ge dem mat från handen, så när fågeln är på svältgräns så är ingen fara farlig nog.. vad många inte vet är att många fåglar hellre svälter än att våga gå fram. Mycket sorgligt och hemsk död för fågeln.

Men då är det ju jätte bra kul att se när folk anstränger sig för sina små. De är ju så ljuvliga

@ Smulle
Ja visst är det underbart när de flyger och flaxar runt och är så lyckliga. Man bara ser hur hela fågeln lyser upp när de får sträcka på vingarna. Och visst är det hemskt att djuraffärer rekommenderar något som diskuteras att göras olagligt..

Hon äter ur matskålen, och hon är helt jävla underbar alltså, hon klättrar högst upp på buren vid sidan, sen glider hon ner som värsta superspionen och samtidigt kollar på en, och om man kollar bort så börjar hon skrika efter en x), hur laddar man upp bilder här? tog några bilder förut

Hej Martin,
Din hona är jättesöt
Men det vore bra om du skulle skaffa en hane åt henne, eftersom dvärgpapegojor inte
mår så bra när de har ingen kompis. Du kan ju inte vara med henne och leka med henne hela dagen
som en fågelkompis kunde göra Och ibland börjar dvärgisar som är ensam med att plocka sig.
Det är också roligare när du ser två dvärgisar leka tillsammans

Jo jag vet, Det är inte lätt o hitta en hane, vi letar för fulla muggar !

https://agapornis.yoo7.com/faq-f19/
Här har du instruktioner för hur du laddar upp bilder

Det är bra att ni letar efter en hanne, och som du skriver, så är det inte alltid det lättaste :S

Martin skrev:

Jo jag vet, Det är inte lätt o hitta en hane, vi letar för fulla muggar !

Jättebra Lycka till , jag hoppas ni hittar snart en hane !

Det kommer nog finnas lite mer framåt när alla sätter i holkar, cirka januari februari som dom i affären sa, vet inte om det var rätt eller fel dock..
Här kommer bilderna ni ville se.
1:a bilden är när hon nyss ätit, man ser matskålen i höger hörn!
https://2img.net/r/ihimizer/img151/321/sdc12519.jpg
2:a bilden tvättar hon sig
https://2img.net/r/ihimizer/img696/2558/sdc12526m.jpg

Vilken söt liten tjej

titta här då
http://www.zoonen.com/visabild.asp?oid=2817096

Hej Martin,
Tack för bilderna Hon är väldig söt

Nä men se där
Underbar känsla när gojan börjar lite på en, eller hur?

Helt underbart, trodde det skulle ta en evighet faktiskt men icke sa nicke

Vilken söt tjej

Vilken söt tjej Skulle inte Knuttis kunna vara en passlig hane till din tjej som Chilenta försöker hitta ett hem åt ?
Hade själv tidigare en rosenhuvad hane och svarthuvad hona som var sååå kära =)

Hej alla!
Vill bara ta VISSA zooaffärer försvar; jag är uppväxt med en pappa som startade som första 1965....till 2001 när han gick i pension...
Nu driver jag en egen butik där vi INTE rekommenderar/utför vingklippning, vår åsikt är att det är som att stympa benen på en människa! Jag ville ha ett par dvärgisar men ville inte ta stressade ungdjur från en "djurgrossist" utan letade med ljus och lykta efter ett par som levt i ett "vanligt" hem, och till slut hittade jag de rätta! På denna underbara sida! Tyvärr finns det fortfarande vissa zooaffärer som tipsar om denna omänskliga stympning, men långt ifrån alla!

När jag var liten hade vi 2 st, varav hannen (Nicky) var så otroligt tam att han kunde vara lös utomhus utan att flyga ifrån oss! Han var aldrig vingklippt, tid och kärlek gjorde honom till den han var. Hans minne lever med mig, och påminner mig om vad lite kärlek kan göra!
Jag håller med, vingklippning är att tvinga fågeln att sitta hos oss.
När mina kunder frågar om vingklippning talar jag om vad jag tycker, och jag tror att de flesta uppskattar chansen att få en vän som verkligen litar på oss, inte accepterar oss av rädsla......och de flesta kommer tillbaka och berättar om framstegen de gör med sina pippisar utan att stympa dem!
Fortsätt kämpa, ge våra raringar lite "TLC" så har vi vänner för livet!!!!!!

Ps: Nu har raringarna slitit sönder barnböcker och börjat boa i legolådan......!
Kanske en liten holk för att gå dem till mötes....?
PS:
OM det skulle bli bäbisar kommer de inte hamna i min butik, där hör de inte hemma!!!!
De ska växa upp i familj och flytta direkt till familj, ingen mellanlandning!!!!
Lycka till med lilla tjejen!

http://www.zoonen.com/visabild.asp?oid=2818157 Framsteg?