Saknaden och tomheten äter upp ens inre

Fanta dog igår i min hand
jag bara gråter hela tiden, har ingen matlust, kan inte sova, stirrar bara ut i tomheten. Allt känns så overkligt, det känns som jag inte har fattat vad som hänt även om jag skriver det.

Rebecka ropar efter henne, det blir dubbel sorg, ens egen smärta och att se Rebecka och hennes försök att få Fanta att svara.

Jag begravde henne igår kväll med min kille, i en jätte fin träask å med en liten filt och hirskolv.

Nu känns det som jag vill springa tillbaka dit å ta upp henne, jag har lämnat henne ensam ute i kylan

Jag vet hur du känner dig, sorgen och saknaden är stor. Många Kramar till dig.

tack för ditt stöd

Tyvärr så vet ja hur det är, att något så litet kan lämna så stort intryck.
Lider med dig och önska att det fanns ord som skulle kunna dämpa smärtan, även så för en stund.

Kramar och tänker massa på dig

R.I.P Fanta

Nej, vad hemskt Jag är ledsen och lider med dig
Kramar,
Giulia

Hur lång tid tog det för er innan den värsta sorgen och smärtan blev lite lättare? Hur gör man för att orka ...

Det är så svårt att säga, alla sörjer olika, och alla är ju olika fästa vid sina fåglar.
Jag kan tex fortfarande känna saknad och t.o.m sorg efter min kakadua, som jag inte haft på över 10 år nu.

Så ta den tid du behöver, och inte vad andra tycker. Men glöm inte bort att leva, Fanta hade inte velat att du deppade runt

Jag beklagar verkligen Så hemskt med alla dessa dvärgisar som lämnat oss nu på kort tid bara.

Man får vara ledsen, det är okej....Dom små har ändå varit små familjemedlemmar....

Chilenita skrev:

Så ta den tid du behöver, och inte vad andra tycker. Men glöm inte bort att leva, Fanta hade inte velat att du deppade runt

Det tycker jag med ! Själv känner jag fortfarande sorg efter min Skrollan, men känner jag fortfarande sorg efter egentligen efter alla mina döda dvärgisar , min katt Pixi och min farfar .

ja, man slutar aldrig sörja, drömmer och tänker å saknar min farmor väldigt mycket som dog 2006, hon har liksom varit min extra mamma under min uppväxt och min ena bästa kompis dog för några år sen, henne har jag inte ens kunnat inse att hon är död, är fortfarande i förnekelsefasen..

Jag gillar inte döden, även om det trots allt är en del av livets gång.

Men alla sörjer på sitt eget vis och som jag skrev tidigare så är det okej att vara ledsen när man förlorat en person eller ett djur som stått en nära.

För egen del så brukar jag tänka på de bra stunderna, de roliga stunderna och på så vis bevara de goda minnena.

Noa skrev:

För egen del så brukar jag tänka på de bra stunderna, de roliga stunderna och på så vis bevara de goda minnena.

Tror och tänker, för egen del, att det är största och bästa man kan ge den avlidne. Att bevara det som var/är viktigt, allt det som var bra.