Ålder

Vet inte riktigt hur jag ska formulera frågan så att den blir rätt... Men det jag vill veta är hur gammal er äldsta dunboll blev innan han/hon gick bort? kanske att jag fick till formuleringen bra ändå.. haha

Jag har läst mig till allt från 10-20 år...

Mina två som jag har som avatar blev bägge 14 år gamla.

Hade du haft de sen de var ägg?

Nej, men de var typ precis leveransklara när jag fick dem.

Min äldsta är Ari som fortfarande är med, och han fyller 9 i år Han är lika pigg o glad och bestämd som för 9 år sen, så jag hoppas på massa fler år

Syrran min hade Filips föräldrar så Filip är född hemma hos oss. Han fyller hela 13 år i Mars...Jag är så otroligt fäst vid skitungen så jag vet att jag måste börja vänja mig vid tanken att han faktiskt kommer gå bort nån dag och att jag måste lära mig att hantera det på ett acceptabelt sätt... Han har ALLTID varit där, när jag har varit sjuk/lycklig/ledsen you name it.

Jag hatar mig själv för att jag älskar han så himla mkt så att det gör ont haha jag kanske inte har en hälsosam relation till min dunboll.. :/

Jag förstår precis vad du menar, när mina 14 åringar gick bort hade jag haft dom halva mitt liv, som du skriver så fanns de alltid där.

Det var riktigt tungt, men man får försöka tänka på de fina stunderna man haft tillsammans.

Men vi hoppas att du och Filip har några år kvar tillsammans!

Skönt att Ari är lika pigg som när du fick honom Chilenita, min Laban är med 9 år i år, men hon är rätt bräcklig, men kämpar på med sina två karlar som skämmer bort henne.

Mina nuvarande dunbollar är

Laban hona född 2003 - 9 år
Devil hane född 2006 - 6 år
Gizmo hane född 2007 - 5 år
Ahmed hona född 2007 - 5 år
Zelda hane född 2007 - 5 år
Filippa hane född 2008-12-21 - 4 år

Mimo, tror de flesta härinne förstår helt hur du känner. Jag förlorat fåglar i mycket lägre ålder och det gjorde ont att mista en vän. Så dagen Ari går bort kommer vara en tung dag. Han och Lollo (en kakadua jag hade) var till stor tröst när jag miste min syster. Sjukt hur de känner av hur man mår och ändrar beteende efter det. Ari har aldrig varit så "tam" som han var då.

Men en dag står man där med sin lilla vän död, men jag tror att vi är skapade för att klara av det, och även om saknaden alltid kommer att finnas kvar så försvinner smärtan med tiden och man kommer ihåg alla bra stunder med glädje istället för med sorg

13 år med sin vän är lång tid och dina lilla Filip måste leva ett fantastiskt liv full med kärlek och omsorg, bus och lek.

trista verkligheten är ju att medelåldern för en dvärgis i fångenskap är 3-5 år

Min fyller

Ari - 9 år
Tonta - 7 år
Lorange - 2 år
Fanta - 2 år

oj, nu blev jag stressad - är det verkligen så att medelåldern för dvärgisar i fångenskap är så låg!!! Jag har bara haft mina i snart 3 år, men hoppas på många många till. Älskar dem så mycket att det gör ont

Det jobbiga är att han är så tam. Han blir som en del av en då... Han äter med mig, sover med mig, leker hos mig... Folk undrar hur han kan vara så tam när han är en Fågel... Han är sin egen individ, jag ser inte han som en "fågel".

Jagge - statistiken i det här forumet talar om att mkt kärlek och omtänksamhet ger dunbollarna mer livsglädje och högre genomgsnitts ålder

Ja, det är i och för sig en tröst!

Låter som att du lyckats få en riktigt tam liten kompis Mimo - vad härligt. Förstår att han känns som en del av dig!

Det finns väl många anledningar till att medelåldern är så låg, och det är inte för att fågeln inte kan bli äldre, utan bristande kunskap från våran sida. En dvärgis i fångenkap ska utan problem kunna bli 10 år (om man räknar bort sjukdomar och skador som bovar)

Men stora bovar är dålig och ensidig kost, brist på motion och fysiskt/psykiskt stimulans, brist på veterinär vård och detta pga att det inte är ovanligt att de får sitta utan någon egentlig kontakt med människorna runt om kring sig, och då har man så svårt att se dom små ändringarna i beteendet hos fågeln. Det är ju inte alls ovanligt att man hör "jag förstår inte, han var som vanlig och så i morse var han lite hängig och när jag kom hem var han död"
Men när det egentligen säkert var stor personlighets och vaneförändring, bara att ingen brydde sig att lägga märke till det.

Inavel och dålig avel (av svaga/sjuka och djur som biter/plockar/inte tar hand om sina ungar) är också en stor faktor.



Men har man fått tag på en goja utan genetiska avvikelser (inte alltid så lätt att veta då det knappt bedrivs kontrollerad avel av fåglar) och man ger den de mest grundläggande kraven fågeln har (varierad kost, fysiskt och psykiskt stimulans, social stimulans och en partner att få krypa upp bredvid, så har man nog en vän som kommer att leva många år


Mimo, den frågan får jag ofta, hur jag kan lägga ner så mycket tid och pengar och utrymme för mina små, "de är ju bara fåglar, bara köpa ny när de dör"
Då brukar jag säga varför de betalar för så dyr mat åt sina hundar "de är ju bara hundar" Ge dom ris eller billigaste skiten man hittar, bara att köpa ny när den dör.
Jag har även en gång tagit upp samma sak fast med ett barn (och jag förstår att sina egna barn alltid komma komma först, även om man älskar sitt husdjur) men hon var så hatiskt mot mina dunbollar så jag sa att varför hon betalade för dyra kläder och nyttig mat för sina barn, ungar äter ju allt möjligt skit, dagis plats, de behöver väl inte mer socialt umgänge än de den får av att ni är hemma, och det är ju bara att göra fler...

Hon vart inte glad ska jag säga, men hon slutade hata mina fåglar (utåt i alla fall) och när hon är så säger hon ingenting om mina fåglar, fast hennes barn tycker som är jätte söta och gillar att mata dom genom buren

Citat :

Jag har även en gång tagit upp samma sak fast med ett barn (och jag förstår att sina egna barn alltid komma komma först, även om man älskar sitt husdjur) men hon var så hatiskt mot mina dunbollar så jag sa att varför hon betalade för dyra kläder och nyttig mat för sina barn, ungar äter ju allt möjligt skit, dagis plats, de behöver väl inte mer socialt umgänge än de den får av att ni är hemma, och det är ju bara att göra fler...

Hon vart inte glad ska jag säga, men hon slutade hata mina fåglar (utåt i alla fall) och när hon är så säger hon ingenting om mina fåglar, fast hennes barn tycker som är jätte söta och gillar att mata dom genom buren

Haha, gött att du gav henne svar på tal Chilenita! Jag kan bli så trött på alla dessa oförstående reaktioner man får kring mina husdjur. Jag vet inte hur många av mina vänner/bekanta som regagerat med frågan "varför då?" när jag berättar att jag har fåglar. Ja, liksom... varför har du hund? brukar jag svara, men det går ändå inte riktigt in. Värst är min svärmor som i princip varje gång hon är och hälsar på oss påpekar att hon inte riktigt förstår poängen med att ha fåglar till husdjur. Och jag frågar mig varje gång varför det är så provocerande för henne att hon hela tiden måste ifrågasätta dem. Kan hon inte bara acceptera att jag älskar dem? Suck!

@Noa
När slutade dina att para sig? Filip slutade antasta sina pinnar i buren när han var 10...Är det normalt? Hur länge håller de sig "könsmogna"?

Mycket bra fråga...

Fick aldrig några ungar på mina 14 åringar och helt ärligt minns jag inte när de slutade lägga ägg

Men Chilenita brukar ha koll på det mesta

Haha jaaa... mycket att leva upp till har

Nä, men vad jag vet så är hannar, som det brukar vara, fertila in till det sista. Det är honor som slutar kunna få ungar av ålder, då de ofta blir helt eller delvis sterila. men i det vilda lever dvärgisar inte lika länge som i fångenskap, så rent biologiskt kanske deras hormontillverkning avtar och de lugnar ner sig, då 10år är mycket för en vild fågel. Och kanske inte klarar av att föda upp ungar längre.

Jag vet faktiskt inte. Ari har aldrig antastat pinnar, men Diablo och Knuttis gjorde det, och båda är runt 7-8 nu. Vet dock inte om de slutat, då de inte bor hemma hos mig längre. Lorange har inte antastat några pinnar vad jag sätt, eller leksaker, men både Ari och Lorange har ju var sin partner att... "antasta"

Men alltså, nu går du emot dig själv lite ändå.

Tidigare skrev du att dvärgisar i fångenskap levde i snitt 3-5 år och nu skriver du att vilda dvärgisar inte lever lika länge som i fångenskap?

Min Devil brukade gå och stryka sig mot burgolvet, Filli hade en pinne han antastade när han blev könsmogen...Hela dagarna, sen berättade jag för honom att ursäkta, men du sliter ut dig själv... Nej, men sen köpte jag ny bur och där fanns inte hans "onanipinne" kvar, då slutade han.

Genomsnittsåldern är ju rätt låg, pga av att de ofta misskötts i fångenskap, avsiktligen eller inte. Men om alla dvärgisar sköttes bra så skulle de ju leva någonstans mellan 10-20 år, som de kan leva till.
Jag syftar på att maxåldern i fångenskap är högre än i det vilda, men så är det ju med de flesta djur då de får medicin, vård och omsorg och mat serverat, m.a.o så lever de inte lika hårt

Förstår du hur jag menar?

Ja nu är jag med på noterna