Tebax!

Halloj!

Tillbaka efter datorhaveri och krossade drömmar.
Skrev i höstas här på forumet att jag hade fått tag i ett par skräniga otyg. Tyvärr sket sig dealen.

Men nu har jag skaffat en alldeles purfärsk (tror jag iallafall) liten fisherihona. Fick henne igår. Tanken är att jag får en hane om ca 4 veckor.

Det är som sagt dag 2 och jag är i extas över mysigheten. Hon var gapig, rädd och nästan lite psykotisk när kartongen öppnades och hon skulle ut. Men jag satt och spelade gura nåra meter utanför buren i 2-3 timmar. Sen slösurfade jag nån timma... Sen började jag muta med lite hirsh på en pinne... Sen var det läggdags. Opp i ottan idag och med vänlig men bestämd hand lyfte ur henne, in i sovrummet. Sen började träningen. Nu, ganska exakt åtta tmmar senare så äter hon ur handen, fast vägrar kliva upp på fingret. Skam den som ger sig... Tur det snart är helg, då kan man träna 32 timmar.

Konstig/rolig incident hände när jag skulle få in henne i buren igen... Lyckades slita sig, flög in på toa, landade i toaletten (ungkarlar har toasitsen uppe)...
Hon skrek och gapade och när jag fick tag i henne var hon hyyyyyyyyyysterisk... Men jag var ju tvungen att tvätta henne ren, omysigt med dopp i stolen... Så höll fast henne under svagt spolade stråle i säkert 2 minuter. Inte populärt kan sägas... Sen snodde jag en liten handduk om henne, la mig i sängen med henne på bröstet... 10 minuter senare sov hon som en stock och låg kvar självmant när hon vaknade i säkerligen 20 minuter. Jag var rätt säkert att det lilla förtroendet man hade lyckats bygga upp skulle vara mycker mer än raserat efter att jag hållt fast henne under kranen så länge.

Men det är tvärtom. Hon springer omkring i buren och... kuttrar. Nästan nöjsamt. Och buren står öppen och ibland flyger hon ut sätter sig bredvid mig och flyger in i buren efteråt å käkar lite.

Tänkte ta det lite lungt med henne restan av dan. Nog med äventyr för en dag. Men erkänn lite konstigt... Trodde hon skulle vara livrädd för mig i veckor.

Fresten, ska man ha saltsten till dvärgisar?

Må väl!
/Anders

välkommen tillbaks

Ja det är hemskt när man råkar ut får "hemskheter" redan första dagen, men en fin uppväxt och egentligen ingen rädsla för människor kan man komma långt på liten tid
Bra bevis på att tålamod, lugnt och ännu mer tålamod lönar sig


Uppdatera oss hur det går och vi vill se bilder

Du kommer få en jättebra relation med din fågel efter vad som verkar vara en liten hemsk men ändå en bra början med din nya fågel - Hon är inte livrädd för dig

Med tålamod som du verkligen verkar vara toppen på så kommer hon utan problem att hoppa upp på fingret snart, ett tips kan vara att ha inte fingret väntande framför fågeln utan typ rör fingret mot henne så ditt finger kommer på hennes maga typ då kanske hon hoppar upp självmant och sen inser att det fingret trots allt är en snäll grej som ger gratis skjuts, så kan man se på det med ellerhur? Very Happy

Angående saltstenen är mitt svar Nej, jag hade två st olika till mina dvärgisar och dom var ALDRIG intresserade av dom.
Enda funktionen dom upplyfte var typ en hyilla dom nästan kunde sitta på med lite vilja!

Kan meddelas att Skrutta var rätt avig mot mina händer. Hon är det fortfarande... På sätt å vis. Satt och nynnade "walk the line" med j.cash 347632654328 gånger. Kände mig nöjd när hon bestämde sig för att ta lite hirs från handen inne i buren. HAde hoppats på mer. Grrrrr
/A

det låter helmysigt

Jag har gritte (efter Chilenitas rekommendation)och ett bläckfiskben samt kalk och mineralblock, ren saltsten har jag aldrig provat

Vilken söt historia, trots dramatiken! Låter som att ni kommer att få en jättefin relation. Herregud vilket tålamod! När jag fick hem mina gaphalsar, fick jag tipset via en dvärgpapegojeblogg, att börja träna dem på att hoppa på en pinne först. Jag använde mig av en överbliven sittpinne till buren. Jag lockade med hirs och tvingade dem att hoppa på pinnen för att komma åt godiset. Sen rörde jag försiktigt på pinnen och tränade dem att hoppa av och sätta sig på andra sidan i buren. Och så gjorde jag så fram och tillbaka i några timmar i några omgångar . Sen tog jag ut dem på det sättet och satte dem på burtaket och sen tränade jag dem att hoppa på pinnen när de var utanför buren (vilket var mycket svårare). Denna träningen har dock gett goda resultat. De är så pass betingade att sätta sig på pinnen att de alltid gör det - även om de inte är så sugna på att sättas in i buren. Sen har vi succesivt ökat avståndet. Och nu räcker det att jag håller upp pinnen i luften och kallar på dem, så kommer de flygande och sätter sig. Gulligt. Ja, och från pinnen har vi tränat vidare till handen, och efter ungefär ett års träning är de lika bekväma att sätta sig där som på handen. (jag har dock inte varit lika tålmodig som du, så det går säkert snabbare för dig ).