Vår älskade Pip ♥

Har postat något inlägg om henne hör förut. Hon hade ju problem med sitt ben, och det blev aldrig helt bra.
Under hela året hade såret blivit bra, dåligt, bra, dåligt. Upp och ned. Vissa dagar syntes det ingenting, andra dagar var det svullet. Och precis dagen man tänkt återbesöka veterinären så blev det bra. Osvosvosv.

Jag och min kille bestämde oss dock för att åka in till veterinären, roslagstull - för att rådfråga och se om de kanske ville sätta en krage på henne. - Men jag har sedan lång tid tillbaka tänkt att det kanske är dags för henne - trots att hon verkade pigg och glad. (och jag är medveten om att de kan bedra oss genom att visa att de mår bra fast de inte gör det), men hon var en kämpe. Jag kände på mig att de skulle rekomendera avlivning. Och jag sade inte alls emot när de gjorde precis det.

Det känns som rätt beslut, men ändå inte... nivet. Känns som ett sånt slöseri med en sådan speciell individ. En sådan man bara äger en gång i livet. Man tänker alltid "tänk om", och undrar vad HON ville, och hur hon verkligen mådde. Sen visste vi ju aldrig hur gammal hon var heller. Förra ägarna hittade ju henne ute en höst. Men man kan ju bara hoppas på att hon blev gammal, så att hon inte avslutade sitt liv alltför tidigt. Hon var, är och kommer alltid att vara lite av ett mysterium för oss.

Saknaden är stor, även fast det inte känns som om hon är borta alls. Har stått och tittat på henne tomma bur för att se om hon verkligen inte är där. (hon bodde i en "sjukbur". Hennes egna. Hon föredrog den bättre än den stora med de andra småttingarna). Är lite rädd att jag ska få en chock och snart inse att hon verkligen inte finns längre. Det är jättejobbigt. Men jag vet ju att hon är borta, var ju med när hon somnade in...

Sov gott Pip. Du blir aldrig bortglömd. ♥
??.??.???? - 21.05.2012

Det är aldrig lätt att ta det beslutet ni tog, men jag tror att ägarna bäst känner när det är dags, och tar det beslutet precis när det behövs.

Sov sött lilla Pip

Vila i frid lilla Pip!

usch, började nästan gråta, har man varit med om det så förstår man ju smärtan du går igenom

du hade gett läkningen en chans men för att hon inte skulle fortsätta lida så gjorde du det svåra beslutet men rätt för henne.

Det är bra att du låter dig själv gå igenom sorgeperioden, det gjorde inte jag utan bara kappslade in den å gömde nyckeln.

Pip är nu lycklig i fågelhimlen och leker å äter en massa hirsh med alla de andra som vi har älskat.

R.I.P lilla Pip

Vila i frid♥

känner med dig.<3 Kram

Tack för alla svar. Det känns bättre nu, men känns hemskt att man nästan glömt bort att hon existrerat. Man har liksom vant sig REDAN. Men jag och killen bestämde oss för att skaffa två foton, ett på Pip och ett av våra andra fåglar som dog för nått år sen och rama in. Chester - som jag för övrigt fick av Luckypox här på forumet, (om jag nu inte tar helt fel på hennes användarnamn!) Min kille hittade honom hängades mitt i natten när han kom hem, livlös i en såndär liten triangel med fransar man kan köpa i nästan alla djuraffärer. Han hade på något sätt fått in huvudet mellan två sådana jättetunna trådar och kom inte loss antar jag. Vi var inte hemma när det skedde, SÅKLART var vi två borta på två olika håll - så vi kunde inget göra - men det är en helt annan historia, vet inte ens varför jag tar upp det här, och nu - haha - men ja, KÖP INGA LEKSAKER MED FRANSAR ...är väl det jag vill påpeka, om jag inte nämt det i nån annan tråd innan. Vi köper såna fortfarande dock, men klipper av alla trådar.

Kan kanske göra en separat tråd om just dessa, så att ni vet. Så att man kanske
kan förhindra någon olycka iallafall, även om det är svårt, hur man än gör...

happybird: Ja, precis. Det kändes så svårt, men ändå så rätt. Att hon skulle slippa allt, slippa sitta själv och slippa sitt onda sår. Men man undrar ju ändå, OM hon led, eller om hon låtsades vara glad och pigg med oss. För hon var verkligen en one-of-a-kind. Svårt att greppa kanske om man inte umgåtts med henne, men hon var verkligen sjukt speciell.
Ja, jag känner att det är bäst, jag mår absolut skitdåligt om jag inte får släppa ut mina känslor
Tack så jättemycket för ditt svar