Hejsan vänner!
Mina tankar går först till Mimo som förlorade Filip och Chilenita som förlorade Ari.
Tuffa tider! Jag förlorade ju en egen och mådde väldigt dåligt av det. Men era hade vart med så länge...
Man börjar ju se en läskig downside av att ha små vänner som försvinner. Så personligt, väldigt mycket sorg.
Men i allt detta har jag faktiskt nåt bra att berätta! Strax efter Lilla Blå gick hädan, slutade hennes make Stump att äta, pep klagande och ville inte göra nånting. Magrade av väldigt... Men då skrek det i Anders-hjärtat! Inte en till!
Så jag började schasa upp honom tidigt, trimmade och gick på till tusen. Han var skitsur, han är trots allt rosis. Och vi skällde och gapade... Tog inte jättelång tid innan han började äta lite. Det ena har lett till det andra.
Och så idag... Handtam är han. Låg och sov, längre än honom till på råga. Jag sover alltid på sidan. Han satte sig på armen och var otålig och började nafsa på örat. Jag schasade väck honom, det var jäääävligt tidigt. Då satte han sig vid armhålan, vände baken till och backade in. Och somnade! Och vi låg och sov/slumrade i nästan 2 timmar.
Sen när jag bestämde mig för att vakna så fick jag pussa honom mun mot näbb... ... ...
Förstå lyckan.
Det är ju så vansinnigt kul att man kan vända nåt dåligt till så här bra. Nu ska jag leta väldigt mycket efter en dam som kan passa hans ålder. Kommer aldrig glömma Lilla Blå, men jag kommer aldrig heller glömma Stumps tillfrisknande.
Det värmer i hjärtat.
/A