Cleo har blivit jättejobbig, hjälp

Hallå! för lite mindre en ett halvår sedan köpte jag en dvärgunge som jag döpte till cleo. cleo är udnerbar och älskar mig, ska vara med på axlar och huvud hela tiden, kan trix och gillar att kela. nu misstänker jag dock att herrn börjar bli könsmogen och blivit en liten tupp (är ganska säker på att det är en hane eller beteer sig honor också såhär? dnatest hur?(a)) nu senaste månaden eller så så har han blivit så jobbig. han sitter i buren och bara skriker om jag inte tar ut honom och när jag tar ut honom så skruiker han ofta endå. han kan få aggro anfall och sitta och skrika/attackera mina öron utan någon anledning alls och sedan nästa sekund bli snäll igen. jobbigaste av allt är dock att han ska para sig med mitt hår det gör mig galen. första gången var det bara en kul grejj men nu ska han HELA TIDEN para sig. jag varnar honom när han gör så och skakar bort honom om och om igen men han ger sig inte utan flyger tillbaka och fortsätter. när han till slut ger upp sätter han sig åter och skriker i örat på mig *suck* han är min ögonsten och jag vill inte att hans tonårsryck (för det är väll det det är gissar jag?) ska förstöra våran relation. hur är bästa sättet enligt er att hantera en liten fluffig hormonbomb? cleo har en hona men verkar inte bry sig så mycket om henne, hon är dock avundsjuk på mig och lägger välsiktade attackbajsar på mig så ofta hon kan. hur länge brukar detta hålla på? och hur får jag honom att förstå att han inte får vara sexuell mot mig? vill ju såklart att han tar det med henne istället så det blir fluffiga små ungar :3 cleo är också avundsjuk på min pojkvän genom skype till och med och jag är orolig för hur det ska gå när dom träffas. hur presenterar man en partner för en fågel som så tydligt är kär i en? är jätteglad för lite hjälp här

Nu ar jag ju inte världens mest rutinerade dvärgpappisägare, men jag hade lite samma problem några månader efter jag skaffade Skrutt. Jag löste det genom att verka arg, stor och mycket tuffare. Spel för galleriet förvisso, hade dåligt samvete för jämnan. Funkade bra att låta mer, vifta mer och och spela galen. Som att drilla en valp till att bli jakthund. Kinda...
Lycka till!

Det är ju, tyvärr ett jätte stort problem med folk som ska ha sina fåglar som sina partners. För det är det Cleo tror, att ni är partners.
Könsmognaden kan hålla på allt från några månader till ett år. De kommer säkert bli värre innan det blir bättre, och det finns inte så mycket att göra åt mer än att tjata och visa att han gör fel.
Sluta tillåt honom sitta på din axel, inte ens som beröm, sluta låta honom sitta på ditt huvud, inte ens som beröm. Ge honom ingen chans att få vara högra i rang än dig, och det gör du när han får stå på dig.
Han skriker för att han vill till dig, ropar på sin parner. Han blir sexuellt uppspelt och aggressiv, du får lära honom med avledningmanövrar att ta ut all den frustrationen på något annat, tex leksak.
Du måste få honom att förstå att du inte är hans partner, och att du inte alls kommer tillåta dumheter, han får inte tro att han kan vinna. Han kommer att tappa intresset för sig som partner och börja rikta in sig mot sin burkompis.

Du ska fortfarande umgås med honom, leka och så, men minste tecken på sexuellt beteende, så blir du stor o arg och jagar bort honom, kommer han tillbaks, jaga bort honom. Fortsätt tills han ger upp och lugnar ner sig. När han kommer tillbaks sen och är lugn så ge godis eller något och beröm.

Honan kommer sluta vara svartsjuk när Cleo börjar ge henne uppmärksamhet.

Om du inte får honom att förstå att du inte är hans partner, så kommer detta aldrig att sluta. Han kommer alltid att vara frustrerad över att han inte får svar på sitt uppvaktande, att ni aldrig parar er och att, ja, du inte vill "vara" med honom. Och det är otroligt synd om honom om han hela livet ska tro att du är hans partner som aldrig ger gensvar, för du kan inte, för du är inte en fågel.

Du har en tuff väg framför dig, jag antar att du läste på om dvärgisar innan du skaffade, om inget annat säkert läst på nu. Och vet att de är små fåglar, men är kända för att vara aggressiva, bitska och elaka. De är också helt underbara, mysiga, keliga och kärleksfulla, Men de behöver en uppfostran för att komma dit, precis som en hundvalp. nästan alla dvärgisar säljs runt 1 års ålder för att ägarna inte orkar med deras skrik och aggressivitet. De är små, men papegojor. Papegojor behöver enorm disciplin och en fast hand.
De lugnar ner sig efter könsmognaden, så det kommer bli mycket bättre, men om han inte lär sig att han är fågel och att hans partner är han burkompis, kommer det aldrig bli bra.

När han lugnat ner sig och förstått att du "bara" är en vän, så kommer båda eras liv bli mycket lättare och harmoniskt, och du kommer ha en underbar lite fågel som älskar dig, men inte som sin livspartner.

tack chilenita för ditt långa svar! jag läste på om dvärgisar ordentligt och trodde jag visste vad jag hade framför mig men cleo har nu, tyvärr blivit mycket jobbigare han skriker nonstop hela dagarna och när jag sen ska berömma honom när han väl är tyst vill han inte vara med mig längre utan springer längst bort i buren och skriker igen det är som att han bara ska vara med mig när han tar initsiativet om ens det. det känns som han inte tycker om mig längre utan bara är arg. värre är att han börjat skrika på mornarna. ingen i min familj uppskattar alls att bli väckt 9 på helger, dethär har han aldrig gjrot förut. jag hoppas verkligen inte att det håller på i ett år och att jag i slutändan har en fågel som tycker om mig och inte bara är arg.

Det finns alltid dom som blir jobbigare än andra, tyvärr. Och honor brukar bli värst.
Om ni kan, lås in buren i ett riktigt mörkt rum, typ garderob eller badrum under nätterna. De brukar vara tystare och har svårare att avgöra om det är dag eller natt. Hon kanske blir tystare.
Se henne som en jobbig tonåring, det kommer gå över och hon kommer att tycka om dig lika mycket efteråt som innan, man måste bara hålla ut.
Försök kanske med att möblera om i buren, helt nya pinnar och leksaker. Släng in tidningpapper eller toarullar att leka med. Något som helt vänder upp o ner på hennes lilla värld, så hon har annat stt tänka på.
Fodergömmor brukar hålla dom sysselsatta ett tag.