att få sina fåglar tama

Hej!
Läste denna fråga (ungefär) häromdan + ett fint svar av Chilenita. Hittar
inte tråden nu.
Skulle gärna vilja ha exempel på kul grejer man kan göra.

Har en mycket tam A. personata (hanne) som jag fick överta. Har skaffat två 1-åriga tjejer.
Räknar med att dom kommer kunna umgås med hannen i framtiden. Men
nu är dom för tuffa för min sirlige, snälle Peppe.

Tipsa gärna!

Jag har inte alls lika mycket erfarenhet som många av de andra här. Men jag har istället skaffat många under kort tid. Har 6 stycken och har precis fyllt 2 år från att jag skaffade en. Nummer 2 kom först ett halvår senare. Sen kom massvis.

Men är det en sak jag lärt mig så är det att de har ett väldigt stort utbyte att gnaga ner en wellpappkartong. Först bara gnager dom, men efter en stund hjälper de varandra att gnaga "rätt". Det blir raka, lagom långa som de delar på.

Annars kan jag ju bara rekommendera det vanliga förutom tålamod, tålamod, tålamod. Släpp inte ut dom vare sig i voljär eller stor bur. Ha dom i en liten bur som du byter mat och vatten i 346538456 gånger i varje dag så de lär sig att händer är lika med mat och vatten. Och muta med hirs. Det kommer gå kanonfort, men du måste vara konsekvent med mat/vatten prylen rätt länge.

Och ju mer de skriker när händerna kommer in i buren, ju längre har de kvar innan du kan släppa dom till större bur eller voljär eller fritt.
Blanda heller inte in din andra fågel i nån bur innan de andra är så pass tama så de går att handskas med
Lycka till.

Det var ett härligt svar!

Det här med tålamod...jaa...det är tålamodsprövande!! Skulle behöva MER av den egenskapen. Men jag förstår att det är närapå A och O med fåglar.

Efter snart tre veckor är läget att tjejerna sitter och kelar samtidigt som de gungar och nyfiket tittar på när den lille hannen
klättrar omkring på mig, matar mig och kör sina allra mest förföriska danssteg.
De har också katarinaparakit-tjejerna att lyssna på och kolla in.

Jag kunde inte låta bli att dom flyga lite i rummet medan Peppe satt i sin bur. Nästa gång var Peppe i rummet intill och flög pilsnabbt in när jag behövde glänta på dörren. Han var artig och modig, men tjejerna visade att dom bestämmer. Men det fungerar i alla fall och jag är jättenöjd med det. Jag är med och kollar att det funkar. Peppe kan alltid flyga till mig om dom blir för trista mot honom.
De nya har inspekterat mig på nära håll - 2-3 dm. Känns kul.

Så jag tror det utvecklas. Jag ska följa ditt råd att greja mera inne buren! Absolut!
Dom är inte så mycket för frukt, tyvärr, men det kanske kan lösa sig om dom får många olika smaskiga erbjudanden.

Spännande är det...
Ha det så bra med dina!!

jag kan säga att jag misslyckades att göra min nye fågel tam
den är alltid redo att attackera oss. har försökt att ge den lite mat på handen
men den kastar i väg den hehe

men nu så börjar den kom upp på handen utan att bita oss sönder

ajja för vissa fåglar tar det nog längre tid att bli tama eller aldrig

Hoppas det går bra för er att få dom tama.

Jo, det tar mer tid för vissa. Vissa lär sig aldrig och vissa bara vägrar, de kan men de vill inte.

Jag har två bäbisar som överlevt den första månaden nu! Stolt så jag spricker. Och mamma Pip tycker nu det är helt ok att jag plockar och leker lite med bäbisarna nu, hon passar på flyga och äta när hon får en barnvakt... Forza Pip! Plus att pappa Skrutt och jag har blivit superbundis nu när frun passar ungar. Så fantastiskt kul att ha fåglar just för tillfället!

Men det finns en sak som inte är lika kul. Jag skaffade tre rosisar för nästan ett år sen nu. Främst för att skaffa en kompis till Stump, som förlorade sin fru. Men han bryr sig inte om dom alls. Det stora problemet är dock att de är stygga mot pappa Skrutt. Ni kan tänka er oddsen, tre stora tuffa rosisar mot en liten fisheri. Det gör mig apförbannad emellanåt! Vilket leder mig till problem nummer två; de vill, kan inte eller bara struntar i att visa någon slags tamhet. Antagligen var de nog lite för "vilda" och gamla (syskon 3 år, mamma 9 år) när jag fick dom. Fick ju dessutom ta över dom för att de var "problemfåglar". Men nu ser jag loppet kört, jag tog mig vatten över huvudet.

Vad skulle ni ha gjort? Det är ju min stora fasa att sälja vidare, sen tröttnar nästa ägare och så säljer den vidare och så håller det på. Känner att jag inte riktigt klarar av situationen men känner ett STORT ansvar att de ska få ett så bra liv som möjligt. Ingen här på forumet som vill ge dom en chans? Några tips om vad jag kan ha missat? Tar emot emot all hjälp jag kan få.

Har tagit kontakt med ett naturbruksgymnasie här i Småland för att se om de kan tänkas ta emot dom, har ännu inte fått svar.

Hörs vi inte innan så önskar jag och alla mina pluttar och bäbisar en riktigt God Jul! Ta det lugnt med glöggen!

Anders

Zozo skrev:

jag kan säga att jag misslyckades att göra min nye fågel tam
den är alltid redo att attackera oss. har försökt att ge den lite mat på handen
men den kastar i väg den hehe

men nu så börjar den kom upp på handen utan att bita oss sönder

ajja för vissa fåglar tar det nog längre tid att bli tama eller aldrig

Tack, Zoso - du kommer lyckas! Allt tyder på det.

Det har ju också litet att göra med övriga fåglar. Min katarinaparakit har just mist sin vän. Jag ägnar mig
mycket åt henne nu. Hon visar mycket större intresse för att umgås med mig än förut.
Men jag sitter två gånger per dag hos fåglarna med långa, fria flyg för de tre svarthuvade. Alla gillar att putsa min hår. Och också att ta sig några smakbitar. Av mitt öra eller halsen... Så näpet...

Det blir i alla fall bättre & bättre med kontakten!

amazing_ace

Varför måste du göra dig av med dom bara för att dom inte är tama? Det förstår inte jag.

Mina är inte heller tama, jag tror det beror på att dom är sex stycken, men jag skulle aldrig vilja vara utan dom ändå. Jag har i alla fall lärt dom att gå hem när jag vill, det är alltid nåt Och ibland tar jag ut dom och myser med dom, först sprattlar dom, men efter ett tag tycker dom det är rätt mysigt, dock skulle de flesta av dom aldrig hoppa upp på min hand frivilligt. Det har jag bara en som gör när han ska in och ut ur buren.