Behöver råd

Hej nu har min lilla familj varit hemma hos mej i 1 dag, dom stormtrivdes i sin nya stora bur, men märkte snart att ungen och mamman var mer "par" och hanen var mer mobbad av mamman och fick inte vara med i grupp-kramen, så jag beslutade mej för att flytta ut ungen i den gammla buren, Tog hjälp av ett örngott så dom inte såg att det var min hand, så det gick snabbt att flytta den, Men nu så blev mamman orolig å dom kommunicerar med varandra, fast dom inte ser varandra jsut nu då jag har platsbrist där stora buren är.

Vet inte riktigt hur jag ska göra för att få dom tama, Sätter handen innanför dörren med bit hirsh å väntar....å väntar... efter ett tag leker dom och puttsar varandra, så jag tar ut handen igen, och gör om det igen och igen...

dom äter hirsh, men inget annat jag gett dom. t.ex röd paprika och clementin.

Helst vill jag ha bort ungen, för att skaffa ett "par" blå svarthuvuden eller fischer's. men ingen zoo affär runt mej ville ha den.

// Jocke

Märkte nu oxå att hanen blev mycke mindre "rädd" och tillbaka dragen efter jag flyttade Hon-ungen, vilket var precis det jag ville först och främst.

Hur säker är du på könen? Är det deras unge?

japp, det är deras unge

Hur gammal är ungen? Jag antar att ungen är stor nog att flytta ut och det är därför det blir problem i buren. Många gånger blir föräldrarna aggressiva mot ungarna så att de ska flytta ut, men när de sitter i bur så kan inte ungarna flytta och ungen kommer inte undan föräldrarna. Ibland händer även att föräldern med motsatt kön till ungen börjar para sig med ungen och bildar ny partner, detta är självklart inte bra varken för ungen eller någon av föräldrarna. Flytta på ungen från föräldrarnas bur. Antingen så säljer du ungen eller köper en ny liten kompis till den, en papegoja ska aldrig behöva sitta utan partner.
Alternativen är då att antingen införskaffa en större bur så att du kan ha alla 4 i samma utan att de tränger sig på varann eller att ha dem i 2 olika burar och de får träffas utanför burarna

Buren jag köpte extra för transport och "nödsituationer" är precis L80 för dvärgisar. den stora är 120cm bred, 100cm hög, 70cm djup. Ok Nu kom ju familjen igår, och jag möblerade om i den stora tidigare idag, och sätte familjen i den mindre.

På måndag ska jag försöka byta in min lutino mamma mot en annan dvärgis på Zoo affär i karlstad, Sist jag prata med dom leta dom efter en sån, till en som gärna ville ha. Se om jag kan få en annan som kompis till ungen. så allt blir " frid och fröjd"

vem ska pappan bo med då? Det är fel att dela på ett par utan anledning, honan har inte gjort nått fel, det var du som tvingade henne genom att släppa in de andra fåglarna utan att vänja dem vid varann.

Säger inte att du gjort detta med flit, men honan kommer att lida mycket mer av detta, och hanen också eftersom han blir ensam kvar utan partner, han kommer säkert att välja ungen som partner då om de sitter i samma bur (eftersom de känner varann) och då blir den nya kompisen ensam.

De dem tid att vänja sig vid sina nya förhållanden, du ju knappt haft dom i en vecka. Allting är nytt för dem och de behöver tid att anpassa sig till deras nya miljö. Du rushar på för mycket, du borde ha låtit första paret vänja sig vid sitt nya hem innan du köpte de 2 nya, eller i alla fall låtit dom sitta i olika burar i början, du kan inte förvänta dig att alla ska komma överens och bo i harmoni, det funkar inte så.

Jag menar inte att låta elak (även om jag förstår att det kanske tycks så när man läser det jag skrivit) men förstår inte varför du vill dela på ett par som levt tillsammans så länge innan de kom till dig... bara för att hon beter sig som hon ska.
Det är fel, båda föräldrarna kommer att må mycket dåligt av det, och om du gör som du säger kommer hanen att bli ensam, utan anledning eftersom han har en partner

Ja jag håller med dig där,det är ett herrans liv i min personata bur oxo nu när tre nya flyttade in där.Och det är den äldre "skalliga" honan som ligger på värst.Hon är bossen där förstås.
Skilja ett par är grymt,jag såg hur mina led när jag försökte sära på rosenhonan som hade en blandning till partner.
Dom höll på sörja ihjäl sig.Dom får bo ihop nu för det gör jag inte mot dom.

Hennes partner följer med. Vore meningslöst annars, skulle jag skicka iväg henne så får jag grinig gubbe kvar. Vilket jag inte planerat.

Usch, nöden har ingen lag sägs det, men jag tycker synd om dom små pippisarna.

Alltså man kan inte hålla på och köpa och sälja fåglarna hej villt bara för att dom inte beter sig som man först tänkt. Det är stressigt för fåglarna att byta hem så där hela tiden och bli "bortvalda", jag vet inte men jag tycker inte det är rätt.

Mina huliganer bodde först på andra ställen, sen bodde dom hos mitt ex och nu bor dom hos mej, å nu kommer dom bo här resten av sina liv för jag tycker dom har flyttat tillräckligt många gånger. Dom har bott på tre ställen och det räcker, men hos mig får dom trygghet och kärlek och här ska dom stanna.

Alla vill säkert ha tama fåglar, mina är vilda allihop, men häromdagen försökte min äldsta hona som är runt 6 år flyga till mig två gånger när dom var ute och nu börjar vi få rutiner så dom hittar hem själva när dom ska sova osv osv, skulle aldrig sälja dom vidare, dom förtjänar mer än så och även om dom inte är tama så skulle jag aldrig byta ut någon av dom.

Ja,jag är en dålig uppfödare för dom flesta blir kvar hos mig!!!Dom jag sålt är till folk jag känner.Man följer dom små från unge och dom får sin egen personlighet......svårt det där.
Voljärfåglar jag köpt är ju helvilda i början.Men sen kommer dom in i rutinerna och lär sig att människan är inne med handen ibland och rotar bland skålar och grejjer.Det tar tid men jag kräver inte att dom ska vara tama heller.Visst är det roligt när någon kommer spontant och sätter sig på en,det blir en herdestund liksom.men gud förbjude att alla skulle vara som Zippan som är ett plåster utan dess like.
Många "allergi" fåglar får vandra vidare,hur många annonser finns det inte pga allergi.När det egentligen är lust och ork att byta i buren och sopa frön som gäller.Eller att dom inte uppfyller förväntningarna man hade på dom små.
Eller att barnen tjatat och sen tröttnar.
Jag skulle inte vilja vara fågel...egentligen....

Visst finns det folk som blir allergiska och då kan man förstå att man måste sälja dom vidare, och jag har sålt vidare en kull med fyra ungar förra året, för att jag redan hade tillräckligt med fåglar.

Men som du säger, i många fall där dom säljes pga "allergi" är det nog mer att dom tröttnat. Då får man bara hoppas att dom hamnar i ett bättre hem med människor som bryr sig om dom. Men man måste veta vad det innebär när man skaffar djur, oavsett vilket djur det än är.

Men vad jag menade med mitt förra inlägg är att man inte kan skaffa fåglar för att sen när man upptäcker att dom inte beter sig som man tänkt sig, då bara säljer man dom, eller byter bort dom. Ibland kan dom säkert få det bättre som sagt, men tänk er själva om ni blivit bortvalda av familj efter familj bara för att de inte tycker att ni uppför er som de förväntade sig? Mitt ex är ett utomordentligt exempel på sånt, oj vad kul med en hund, så tröttnar man och lämnar bort, sen är det jättekul med fåglar ett tag sen säljer vi dom. Såna människor borde inte ha djur.

Hmm att du i så fall säljer båda är ju mycket mycket bättre, bra att du tänkte så långt (svårt att veta det när du inte skriver det)
Som folk redan skrivit (och även jag själv) så tycks det som om du stressar på detta lite, du har inte haft fåglarna så länge... inte länge alls, du måste ge dom tid att vänja sig. Många många fåglar mår mycket dåligt av att flytta runt och inte allt för sällan dör fåglar inom en månad pga stress. Stress är livsfarligt för fåglar och för vissa individer krävs väldigt lite stress för att tå kål på en pippi.

Nu säger jag inte att sälja fåglarna kommer att ta död på dem, men båda är säkert redan väldigt stressade pga att väldigt nyligen ha flyttat, nya människor nya rutiner, nya fåglar och sen att separeras från den ända trygga punkten de hade i all kaos, deras partner.

Jag kan inte säga åt dig att göra det ena eller andra, vill du inte ha fåglarna ska du självklart inte ha var dem, de kommer bara att må dåligt hos dig och säkert dö för att du inte bryr dig om dem och till slut missar att se symptomer som tyder på sjukdom eller liknande. Du kommer må dåligt av att ha fåglar du inte vill ha och hela situationen blir outhärdlig för alla, men om du trotts allt bestämmer dig för att göra dig av med dina små, så för guds skull sälj dem inte till en djuraffär!
Det spelar ingen roll hur duktiga de är och hur bra de har sina djur, människor (speciellt barn) går in och ut där hela dagarna och många gånger är det svårt att ha uppsikt över vad ungarna gör. Redan stressade fåglar som inte är människovana (som du skriver att dina är) kommer att lida stort där, det kommer att bli (och är för de flesta djur i djuraffärer) ren djurmisshandel.
Så om du ska sälja dem, gör det till en privatperson, och informera denne om vad fåglarna behöver och vad de har för ovanor, att honan inte kommer överens med andra fåglar, så de ska antingen hållas i stor voljär eller ensamma som par. Att de inte är männsikovana, därför inte börs tas av en barnfamilj med skrikiga och spring glada ungar. Att de redan flyttat 2 ggr på kort tid och behöver ett permanent hem med förståelse och kunskap om dessa fåglar, så att samma misstag inte upprepas och fåglarna får ett varaktigt tryggt liv, livet ut.


Jag hoppas att du tänker igenom dina val och gör det som är rätt, för alla.
Vart bor du? jag har en rätt bred agapornis vänskapskrets, jag kanske kan hjälpa dig att hitta ett hem till dem om du nu trotts allt vill göra dig av med dem.